Jag har nåtts av beskedet att Gunnar Atterholm lämnat oss, snart 93 år gammal.
Sommaren 1973 var jag 13 år gammal, och tillbringade en stor del av sommarlovet hos mina morföräldrar, som bodde i Flyinge. Tidigt varje morgon steg jag upp långt innan andra var vakna, och gick till det berömda stuteriet, till det stall som ännu idag kallas ”galoppstallet”. Där huserade tränare Carl-Magnus Isakson, och det var hos honom jag för första gången fått sitta på en galopphäst. Jag fick snabbt en favorithäst i stallet: Allusive Lord.
Då som nu var det vanligt att hästägare kom på besök i stallet, för att ge sin häst morötter, se den riden, prata med tränaren och personalen, och diskutera kommande startplaner för hästen. Allusive Lords ägare kom ganska många morgnar. Han var 1ygtrafikledare på Sturup, vilket betydde att han ofta jobbade när andra sov – men ofta även var ledig när andra jobbade. Han hette Gunnar Atterholm.
Så inleddes en livslång vänskap. Gunnar kom att bli min mentor i galoppens värld. Han var på olika sätt engagerad i föreningsliv och styrelsearbete, och genom att berätta för mig om aktuella frågor och saker som var på gång väcktes även mitt intresse. För Gunnar var det även självklart att den svenska galoppsporten ingick i den internationella galoppsporten – det vi gjorde här var en del av någonting större. Det var Gunnar som lärde mig att galoppsporten var väldens största publiksport – även om fotbollen senare vuxit förbi.
Gunnar var inte bara intresserad av galoppsport, utan även av travsport. Han var aktiv inom föreningslivet i båda sporterna på många sätt. Som bördig från Göteborg låg Åbygaloppen honom varmt om hjärtat, och han kämpade hårt för dess överlevnad. Den kampen förlorades 1976, men galopp i Göteborg återuppstod 25 år senare.
Gunnar arrangerade den stora Galoppkonferensen i början av 1980-talet, han var ordförande i Skånska Fältrittklubben 1985-88 och då parallellt även vice ordförande i JTG Jägersro Trav och Galopp. Från 1989 och något femtontal år framåt var han styrelseledamot i Skånska Travsällskapet och – som utsedd av travsällskapet – styrelseledamot i JTG. Sedan många år tillbaka var han hedersledamot i SFK.
Vidare var Gunnar starkt pådrivande i att montésporten infördes i Sverige i början av 2000-talet. Han ingick i redaktionskommittén samt var medförfattare till böckerna Skånska Fältrittklubben 1888-1988 och Jägersro 100 år. För några år sedan mottog Gunnar Svensk Galopps Lifetime Achievement badge för värdefulla bidrag till galoppsporten genom åren.
Efter pensioneringen tillbringade Gunnar och hans sedan ett par år framlidna hustru Ingrid varje år några vintermånader i Mandelieu-la-Napoule nära Cannes, där de hade en lägenhet. Jag var ofta deras gäst, och vi gick på galopp i Cagnes-sur-Mer, promenerade i småbåtshamnen i den tidiga vårsolen, åt långa franska middagar – och pratade galopp och galoppolitik.
Om den inledningsvis nämnde Allusive Lord var min favorithäst, så var Gunnars favorit nog hinderstjärnan Vanguard, som i Lilian Beils träning på Täby under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet vann många hinderlöpningar, bl a Gyllene Hästen och Drottning Louises Minnespris.
Vid sin bortgång hade Gunnar inte varit på Jägersro på några år, men han följde allt i datorn varje dag in i det sista.
Vi är många som saknar en allmänbildad, vidsynt, vänlig, kunnig och kompetent företrädare för både trav- och galoppsporten.
Kristina Anderson
Begravningen äger rum i Staffanstorp den 24 januari kl 11. Minnessida med fler uppgifter finns på fonus.se.