När jag för några dagar sedan fick veta att Ebbe Cronberg gått bort var min omedelbara reaktion att Ebbe var nog en människa som var väldigt nöjd med sitt långa liv.
På www.jockeyklubben.se har Björn Eklund skrivit om Ebbe, bl.a. finns en sammanfattning om allt, och det var mycket, som Ebbe sysslat med inom galoppsporten.
Jag lärde känna Ebbe på 70- talets Jägersro. Var det galopp på Jägersro var Ebbe och hustru Birgitta alltid på plats och Ebbe kände alla och alla kände Ebbe. Under hela sitt liv var han väldigt lätt att tycka om. Dessutom hade Ebbe alltid ett stort och genuint intresse för människor. Kanske inte konstigt att Ebbe valde att bli läkare, humanism och omtanke är ett par ord som verkligen stämde in på honom.
En djupare vänskap växte fram med Ebbe ungefär samtidigt som jag blev sportchef för JTG´s (1984) galoppavdelning. Samordningen trav-galopp var ganska ny och krockarna mellan disciplinerna var legio. Ebbe som även var väldigt travintresserad var nog den viktigaste ”grå eminensen” när två kulturer skulle samordnas. Med sitt lugna, kloka och prestigelösa sätt kunde Ebbe slipa av alla kanter och trav och galopp kunde ju leva i god sämja under många framgångsrika år.
Oavsett om det var Fältrittklubbens ordförande Malte Ramel eller en arbetsryttare i ett stall som behövde ett gott råd, Ebbe behandlade alla lika och alla hade ett reservationslöst förtroende för honom. Även i den nationella eller Skandinaviska galoppsporten var Ebbe ett synnerligen respekterat namn. Problem och Ebbe var en person som kallades in för att hjälpa till, han hade förtroende hos alla.
Något som kanske inte så många känner till, Ebbe hade inget behov att tala om det, var hans engagemang för personer inom sporten som på något sätt hade problem avseende hälsan eller bara rent mänskliga sådana. Ebbe höll kontakt, ringde och kom på besök.
Många är vi som känner att vi borde engagera oss mer för våra medmänniskor, Ebbe var en sådan som verkligen gjorde ord till handling och oftast i all tysthet.
Ebbes livskamrat Birgitta gick tyvärr bort alldeles för tidigt men Ebbe gladdes alldeles extra åt sönerna Peter, Calle och Niclas och alla barnbarn.
Ebbe levde galoppsport och var en person som gav väldigt mycket mer tillbaka än vad han tog ut. Ett kanske slitet uttryck men i högsta grad relevant ”personer som Ebbe föds inte längre”.
Vännen
Bo Gillborg